Jaha, 22 grader idag... Snart oktober?
Spännande värld!
Jag har knappt tid att skriva känns det som, då jag lär mig spela wordfeud!! Hahahaha skitkul!
My god, så roligt!
Blir helt galen när jag kommer på ett ord, haha!
Denna vecka har skridit fram med en oslipad skridsko... Segt på svensk språket.
Jag har...... gjort en hemlis. Hehehehe... Hoppas på det bästa svaret! Om jag nu får ett svar v.s.
På lördag ska jag lägga mig under nålarna! Då ska jag pryda min arm med bläck!
Så jäkla nervös, haha. "Tänk hur ont det kommer göra" tänker jag hahah.
Så roligt!
ja.. nej nu skriver mallan ett ord, måste svara!! Let me win! ^^
Cya!
torsdag 29 september 2011
lördag 17 september 2011
"Plötsligt är allt förändrat. Ingenting blir som förut.
Tiden stannar upp, allt känns overkligt.
Inför döden känner vi oss alla lika små och maktlösa.
Inför döden känner vi oss alla lika små och maktlösa.
Vi vill så gärna kunna styra våra liv, men över döden har vi ingen makt.
Vi står alla lika tomhänta med vår sorg och vår saknad.
En anhöriges död, varje förlust vi får vara med om, visar oss hur bräckligt och skört livet är.
En anhöriges död, varje förlust vi får vara med om, visar oss hur bräckligt och skört livet är.
Vi har ingenting för alltid.
Allting som lever ska en gång dö, alla träd och blommor, alla djur och alla vi människor.
Livet och döden tillhör allt levande, det hör ihop.
Detta kan ingen ändra på.
Detta kan ingen ändra på.
Livet är en gåva som vi människor får ta emot.
Utan några som helst prestationer så skänks livet till oss.
Vi har fått ta emot det, var och en av oss.
Vi har fått ta emot det, var och en av oss.
Vi får tro att det är en gåva från Gud.
Vad vi gör med våra liv är vår gåva tillbaka, tillbaka till livet, tillbaka till Gud."
Läste denna och tyckte den var bra. Inte för att jag tror på gud men .... Ah.
Idag har vi hunnit med en hel del jag och min kära.
Först vakna jag vid halv 8, tog mig en timmes rask promenad, sen var jag barnvakt åt lilla C.. gick så bra så!
Efter det har vi fikat på stan, satt upp en hylla och fått upp mitt lilla projekt i taket.
Har ett gammalt fönster som jag slagit ut rutorna på ( härlig känsla ;-) ) På den har jag satt dit kedjor och sedan hängt upp den i taket.
Nu ska jag bara få tag i en ljusslinga så har vi en ny lampa!
Tada!
Hittar INGENSTANS att köpa en helt jävla vanlig ljusslinga!? Helt otroligt!
Jaja...
Ja det var väl typ min dag..
Bye bye
onsdag 14 september 2011
My, oh my
Hej bloggen.
Snart är det fredag igen! Fan så skönt.
Nu kommer det igen.. - Jag hatar mitt jobb.
Hahah negativ jag är! Sorry men det suger så hårt alltså. Att vuxna människor inte kan beté sig som vuxna. Jävla finn-lappar, hatar er!
Jag har vart en bitch tillbaka till gubbjävlarna idag. Fan att dom tror att dom kan behandla en hur som helst, inte mitt fel ju. Jag hänvisade så snällt till mig chef. HAHA!
Första gången jag sa ifrån till asen.
Åh my, hoppas inte att någon därifrån läser hahahaha. Då kanske jag får sparken haahahahhahaha.... hahahahahhahaha.... ahahahahaahah
Fetare och fetare blir jag också. Förra veckan hade jag +0,1 kg. ? Veckan innan där hade jag ju ett -1,4 kg. Vägningen hos morsan ikväll visade ännu ett +1 kg?
Haha alltså jag ger upp snart. Vad är det som händer?
Jag mäter, väger, räknar, ja allt dom där jävla viktväktarna ber mig om. Jag är ju ute och motionerar varenda dag också?
Hahaha ja.... vad säger man? Blir typ nervsjuk snart.
Varför inte bli lite fetare? Kan jag ju flytta in i mina fatty-pants ( läs leggings ).
Sy fast dom på kroppen.
Underbart. till slut kanske Jonas kan skaffa en permobil till mig så jag slipper gå!
Hahaaha... gud, vart är närmaste psyk-klinik????
Nejdå, nu ska jag inte vara sådan.. Hehehehehhee...
Denna vecka och 2 veckor till kvar av plugget.. Hejja mig!
Naturkunskapen har gått igenom det mesta... Tillomed en begravning!
Well.... ska väl göra några sit-ups i förebyggande syfte.
Cya
Snart är det fredag igen! Fan så skönt.
Nu kommer det igen.. - Jag hatar mitt jobb.
Hahah negativ jag är! Sorry men det suger så hårt alltså. Att vuxna människor inte kan beté sig som vuxna. Jävla finn-lappar, hatar er!
Jag har vart en bitch tillbaka till gubbjävlarna idag. Fan att dom tror att dom kan behandla en hur som helst, inte mitt fel ju. Jag hänvisade så snällt till mig chef. HAHA!
Första gången jag sa ifrån till asen.
Åh my, hoppas inte att någon därifrån läser hahahaha. Då kanske jag får sparken haahahahhahaha.... hahahahahhahaha.... ahahahahaahah
Fetare och fetare blir jag också. Förra veckan hade jag +0,1 kg. ? Veckan innan där hade jag ju ett -1,4 kg. Vägningen hos morsan ikväll visade ännu ett +1 kg?
Haha alltså jag ger upp snart. Vad är det som händer?
Jag mäter, väger, räknar, ja allt dom där jävla viktväktarna ber mig om. Jag är ju ute och motionerar varenda dag också?
Hahaha ja.... vad säger man? Blir typ nervsjuk snart.
Varför inte bli lite fetare? Kan jag ju flytta in i mina fatty-pants ( läs leggings ).
Sy fast dom på kroppen.
Underbart. till slut kanske Jonas kan skaffa en permobil till mig så jag slipper gå!
Hahaaha... gud, vart är närmaste psyk-klinik????
Nejdå, nu ska jag inte vara sådan.. Hehehehehhee...
Denna vecka och 2 veckor till kvar av plugget.. Hejja mig!
Naturkunskapen har gått igenom det mesta... Tillomed en begravning!
Well.... ska väl göra några sit-ups i förebyggande syfte.
Cya
fredag 9 september 2011
jobbigt va
Imorn ska jag vara med på bänken på första träningsmatchen i handboll för Arboga.
Sitter som coach och andre målvakt.
"Ifall att" jag måste hopppa in. Hoppas verkligen inte jag behöver göra detta.
Egentligen vill jag inte vara med alls. Men när dom frågade och tryckte på ömma punkter så kunde jag inte säga nej. Fast jag egentligen inte vill.
Ångesten för att vara i hallen stryper mig snart. Det kommer vara så himlans jobbigt att inte få höra pappas röst som skriker så att man skäms, fast han egentligen bara ville väl och hejja på oss.
Ursch, nej jag vill inte!! Varför sa jag ja?! Varför kan jag aldrig lära mig att säga nej?
Och lyssan på mig själv om vad jag vill.?
Min blick kommer glida runt och kolla om "han hunnit hem" till matchen,
om han är där i sina arbetskläder eller rutiga byxor och randig tröja som egentligen inte alls passar ihop men som han tyckte va fint. Nej för dom byxorna och IFK göteborg pikén och hans golfskor som han fick av Anders, men nya fräscha HELA underkläder är kremerade och nergrävda i minneslunden.
Min pappa kommer alltså inte stå där med för många tuggummin i käften, massa rakvatten, hetsande och peppa imorgon.
Urs det kommer vara så jävla jobbigt, jag vill inte.
Men jag gör det för min systers skull.
Mitt hjärta går snart sönder känner jag.
Om jag kunde så skulle jag laga allas i min närhets hjärna och hjärta.
Skulle tömma deras tankar och energi och baara fylla på med nya positiva tankar och framtiden, ge dom ny energi att vilja fortsätta med vardagen och vilja leva som förut.
Inte glömma att pappa är död utan bara kunde "koppla" bort bara för en liten tid för att sedan kunna minnas och komma ihåg han med glädje och utan saknad så att det gör ont och blir ledsna.
Fast mest av allt skulle jag vilja att han var med, som förut som innan den 19 juli 2011.
Innan kl 11.39 då jag fick samtalet.
Mina tankar bara snurrar. Varför ringde jag inte till honom på måndagen som jag hade tänkt med inte hann? Hann skulle jag nog gjort om jag tog mig tiden. tänk om jag fick höra tidigare att han hade haft ont i hjärtat och sagt till lilla pappa att " Nu åker du in till lasarettet Pappa för jag vill ha dig här i resten av mitt liv?!" .
Tänk om han hade lyssnat på mig då och åkt in?
Tänk om jag bara hade gett Pappsen lite mer av den uppmärksamhet han ville ha utav mig?
Dom samtalen som egentligen inte handlade om mycket, samtalen som kom klockan halv 8 en lördag morgon då jag hatade han för att han ringde så tidigt?!
Jag kan tänka "tänk-om " hundra tusen tals gånger och jag vet att man inte ska göra det men det går inte att sluta.
Jag skulle så gärna vilja få ett endaste litet tecken, ett litet hopp, en påhälsning, om att han verkligen har det bra och finns här hos oss.
Innan jag förlorar tron på allt . Så "dött" som det är runt omkring mig just nu har det aldrig vart.
Helt otroligt. Jag är nog rätt stängd just nu så om jag bara öppnar på locket lite grann kanske det kommer ett litet tecken, men glasburken med metallocket har nog rostat igen känns det som. Bajs.
Nej, nu ska jag försöka packa ihop väskan inför imorgon.
Sleep tight. Gud vare med er.
Sitter som coach och andre målvakt.
"Ifall att" jag måste hopppa in. Hoppas verkligen inte jag behöver göra detta.
Egentligen vill jag inte vara med alls. Men när dom frågade och tryckte på ömma punkter så kunde jag inte säga nej. Fast jag egentligen inte vill.
Ångesten för att vara i hallen stryper mig snart. Det kommer vara så himlans jobbigt att inte få höra pappas röst som skriker så att man skäms, fast han egentligen bara ville väl och hejja på oss.
Ursch, nej jag vill inte!! Varför sa jag ja?! Varför kan jag aldrig lära mig att säga nej?
Och lyssan på mig själv om vad jag vill.?
Min blick kommer glida runt och kolla om "han hunnit hem" till matchen,
om han är där i sina arbetskläder eller rutiga byxor och randig tröja som egentligen inte alls passar ihop men som han tyckte va fint. Nej för dom byxorna och IFK göteborg pikén och hans golfskor som han fick av Anders, men nya fräscha HELA underkläder är kremerade och nergrävda i minneslunden.
Min pappa kommer alltså inte stå där med för många tuggummin i käften, massa rakvatten, hetsande och peppa imorgon.
Urs det kommer vara så jävla jobbigt, jag vill inte.
Men jag gör det för min systers skull.
Mitt hjärta går snart sönder känner jag.
Om jag kunde så skulle jag laga allas i min närhets hjärna och hjärta.
Skulle tömma deras tankar och energi och baara fylla på med nya positiva tankar och framtiden, ge dom ny energi att vilja fortsätta med vardagen och vilja leva som förut.
Inte glömma att pappa är död utan bara kunde "koppla" bort bara för en liten tid för att sedan kunna minnas och komma ihåg han med glädje och utan saknad så att det gör ont och blir ledsna.
Fast mest av allt skulle jag vilja att han var med, som förut som innan den 19 juli 2011.
Innan kl 11.39 då jag fick samtalet.
Mina tankar bara snurrar. Varför ringde jag inte till honom på måndagen som jag hade tänkt med inte hann? Hann skulle jag nog gjort om jag tog mig tiden. tänk om jag fick höra tidigare att han hade haft ont i hjärtat och sagt till lilla pappa att " Nu åker du in till lasarettet Pappa för jag vill ha dig här i resten av mitt liv?!" .
Tänk om han hade lyssnat på mig då och åkt in?
Tänk om jag bara hade gett Pappsen lite mer av den uppmärksamhet han ville ha utav mig?
Dom samtalen som egentligen inte handlade om mycket, samtalen som kom klockan halv 8 en lördag morgon då jag hatade han för att han ringde så tidigt?!
Jag kan tänka "tänk-om " hundra tusen tals gånger och jag vet att man inte ska göra det men det går inte att sluta.
Jag skulle så gärna vilja få ett endaste litet tecken, ett litet hopp, en påhälsning, om att han verkligen har det bra och finns här hos oss.
Innan jag förlorar tron på allt . Så "dött" som det är runt omkring mig just nu har det aldrig vart.
Helt otroligt. Jag är nog rätt stängd just nu så om jag bara öppnar på locket lite grann kanske det kommer ett litet tecken, men glasburken med metallocket har nog rostat igen känns det som. Bajs.
Nej, nu ska jag försöka packa ihop väskan inför imorgon.
Sleep tight. Gud vare med er.
torsdag 1 september 2011
Tjolahopp!!
Tänk att idag blir världens sötaste C 1 år =)
My god vad tiden går fort, kommer fortfarande ihåg Jonas
hysteriska sms om att han hade blitt morbror!
Sen han stolt visade upp en bild på pöjken!
Det går så fort tiden...
Idag har det vart fart och frid på joppet, det har inte vart en tyst minut, när jag kom hem var jag total slut efter min arbetsdag, inte för att det var mycket på jobbet... Utan myyyycket prat! ;-)
Våghelvetet visade -1,4 kg på en vecka, FINALLY!!!
Så därför bakade jag Leilas kaka, kommer inte ihåg vad den heter.. Hon gjorde den igår på "Leila bakar i Frankrike"... Chokald och tosca... En bit ska jag äta idag.. EN BIT.
Återkommer!
Ciao!
My god vad tiden går fort, kommer fortfarande ihåg Jonas
hysteriska sms om att han hade blitt morbror!
Sen han stolt visade upp en bild på pöjken!
Det går så fort tiden...
Idag har det vart fart och frid på joppet, det har inte vart en tyst minut, när jag kom hem var jag total slut efter min arbetsdag, inte för att det var mycket på jobbet... Utan myyyycket prat! ;-)
Våghelvetet visade -1,4 kg på en vecka, FINALLY!!!
Så därför bakade jag Leilas kaka, kommer inte ihåg vad den heter.. Hon gjorde den igår på "Leila bakar i Frankrike"... Chokald och tosca... En bit ska jag äta idag.. EN BIT.
Återkommer!
Ciao!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)